Fosfaterande förbehandlingslinje för metalldelar eller svetsade delar

Järnfosfat är den vanligaste förbehandlingen för pulverlackering eftersom den kan användas med nästan alla material och har mer miljövänliga biprodukter eller slam. Denna process används vanligtvis på stålmaterial.

Zinkfosfat är en icke-metallisk, kristallin beläggning som är extremt vidhäftande på material. Det är viktigt att notera att zinkfosfat kommer från själva lösningen, inte från delytan som en järnfosfatbeläggning. Zinkfosfatkristaller börjar bildas vid anodiska ytor på delytan och slutar bildas när delytan förbrukas, dvs. de träffade en annan kristall. Till skillnad från järnfosfat kan ett zinkfosfat inte rengöra och belägga samtidigt: därför är en fyrstegstvätt, sköljning, zinkfosfat, sköljning en vanlig installation. Medan zinkfosfatering ger förbättrade beläggningsvidhäftningsegenskaper, bättre beläggning i trånga områden och bättre korrosionsbeständighet, har processen högre driftskostnader, använder tungmetaller och kan producera avsevärt slam, varav inget är miljövänligt för bortskaffande. Zinkfosfat används vanligtvis på galvaniserade stålmaterial.

Kromfosfat används oftast för aluminiumlegeringar baserade delar. Även om denna process är effektiv, som zinkfosfat, använder den tungmetaller som måste återvinnas för miljövänlig avfallshantering.

●Fosfatprocesskontroller

Att kontrollera fosfateringsprocessen är avgörande för att uppnå konsekventa beläggningar som i slutändan resulterar i en stabil beläggningsprocess. De viktigaste processkontrollerna i fosfatkonverteringsbeläggning är:

Tid – ju längre kontakttid desto mer tid för att kemiskt reagera, processen måste vara tillräckligt lång för att tillåta kemin att bilda en enhetlig beläggning

Temperatur - kemi blir vanligtvis mer aggressiv vid förhöjda temperaturer

Koncentration och pH – ju mer syra i koncentrationen accelererar beläggningsprocessen och kan resultera i en tyngre totalvikt av beläggningen